Tyfonen i klassrummet

Ja och sa var det ju tyfonen som kom. Vi var tre vuxna som stod och planerade i ett klassrum som dock saknar las pa dorren och glas i fonstrena. Helt plotsligt virvlar den roda sanden in sa att vi tre natt och jamnt hinner vanda ryggen till och huka oss ner pa golvet,det gar knappt att halla balansen och jag hinner tacka oronen och blunda, fem sekunder senare slanger vi oss till dorroppningen for att titta, da har tyfonen virvlat vidare femtio meter langre bort. Disaster i klassrummet, tur att dar bara fanns bankar och inget annat. En imponerande syn att folja tyfonens vag i landskapet. Det ar torrt och hett om dagarna, 35-40 grader men jag tycker ju att det ar skont. Ljusnar gor det klockan halv fem pa morgonen medans det ar kolsvart redan strax fore sju. Allmant laggdags sadar vid nio.
Jag har ocksa varit med om tva elavbrott, varav ett pa kvallen och da blir det verkligen kolsvart. Tur att jag hade stearinljus och tandstickor mitt pa bordet. Nasta stromavbrott varade 6 timmar mitt pa dagen och mitt forrad av kokt och kylt vatten och iste holl pa att ta slut, men da motte jag Anna-Karin som raddade mig. Vi gjorde lunch ihop och hon hjalpte mig att flytta fran Guesthouse till en hut, ocksa den pa Mpongwe Mission Hospital-omradet. Med hjalp av Stellas cykel kankade vi alla losa pasar och en jattestor vattenbehallare. Anna-Karin ar lakare och har i sex veckor och berattar att sjukhuset saknar bade syrgas och ormserum. och sa var hon lite skarrad efter att ha sett en skorpion i sitt hus (som ligger narmare bushen an mitt). For mig ar det bra att fa sadana varningar, maste se upp. Men an har jag bara sett 3 dm lang odla med kanariefagelsblatt huvud. Och Tiger moter upp mig , imorse t ex nar jag gick med brodrost under armen for att ata frukost med Anna-Karin:-)

Och nu ska jag studera den zambiska laroplanen, den har veckan ar det fullt upp. Jag kommer att fa gora precis som jag dromt om. I fredags forresten var jag pa en privat skola i Mpongwe, forskola och de lagre arskurserna. Ojojoj sa wellbehaving barn, men en knatte hade somnat pa sin lilla plaststol i barnformat, med huvudet mot dorrposten. Han fick fortsatta sova saklart. Motte nagra av barnen for en stund sedan under deras lunchrast, vi borjade latsasfajtas (det har sin forhistoria) och ungarna turades om att ropa Stop fighting med stor fortjusning.

Pa lordag flyttar jag ut till Kanyenda ar det planerat. Det ligger 5-7 km harifran och da borjar den verkliga utmaningen. Slut pa lyxen med vattentoalett, air condition flakt och eget kylskap.